top of page

Ungdomars drivkraft skapar sann konst!

Ett reportage om K.R.I.S! och en reflektion om ungdomar



“En kavalkad av sång, dans, humor, samhällskritik, blaj och allvar. Av ungdomar, med ungdomar, om ungdomar”. Så beskrivs Teaterhuset Mölndals föreställning K.R.I.S! som har spelats under två veckor i mars. Ett enkelt teaterbesök för mig ledde inte bara till mycket skratt, sång och underhållning utan även till ett öppnare sinne för ungdomars drivkraft och vilja att skapa och påverka. K.R.I.S! är en berättelse om yttrandefrihet, populism, individualism, makt och skrattets roll, eller ickeroll, i samhället. En föreställning om hur det är att leva som ung i Sverige och Mölndal, mitt i en brinnande omvärld. Det röda trähuset i Åbros industriområde ser inte särskilt extravagant ut men insidan innehåller så mycket mer än vad man kan tro. Här har revyn K.R.I.S! (Kontroversiell revy i samhället) spelats de senaste veckorna av ungdomar, med ungdomar, om ungdomar. På den sista föreställningen sjunker jag ner längst ut på stolsraden i väntan på starten.


Salongen är relativt fullsatt inför den sista föreställningen och många verkar exalterade. Ridån går upp och föreställningen kan börja. K.R.I.S! innehåller flera sketcher, sånger och humoristiska scener, men något som intresserar mig extra mycket är hur ofta den fjärde väggen bryts och publiken får ta del av och bjuds in i “revyvärlden”. I akt två blir det bland annat allsång med en omskriven variant av “Den blomstertid nu kommer”. Föreställningen fortsätter med tighta övergångar, otroliga kostymbyten och rappa skämt som passar i nutiden. Men slutet av akt två avslutas inte med det pangnummer som revyer brukar innehålla utan istället med att hela ensemblen ber om ursäkt. Ensemblen förklarar att de inte har lyckats skapa en kontroversiell revy i samtiden och det blir ett stillsamt och abrupt slut.


Efter föreställningen och efter att publiken till slut lämnat lokalen efter många hyllningar, applåder och jubel till skådespelarna, lyckas jag fånga ensemblen för en intervju. De sätter sig på scenkanten och pustar ut. Min första fråga är enkel: Hur började arbetet? Alexander Lundqvist berättar med att berätta att några av dem har gjort revyer innan, vilket gjorde det ganska naturligt att göra en till. Arbetet började i somras med att skriva sketcher och nummer. En skrivargrupp var även inblandad. Sedan hölls en genomläsning av alla cirka 70 sketcher och låtar som hade skrivits och Ludvig Hansén (regissör) gjorde ett urval tillsammans med biträdande regissör (och ensemblemedlem) Johan Ahlqvist. Ludvig förklarar att arbetet med revyn har varit dynamiskt och mycket har ändrats fram till premiären. Själva konceptet för revyn menar gruppen blev klart veckan innan premiären.


Revyn har inte heller något direkt tema. Gruppen berättar att de ville skapa en revyföreställning om sina liv och om världens allmäntillstånd. Den är något politisk och handlar till viss del om att vi lever i en dålig värld, men den handlar även om gruppens egna liv. Det har blivit en ungdomsrevy eftersom det är ungdomar som har skrivit texterna.


En kort paus för fundering följer frågan om vad de har fått för publikrespons, men sedan konstaterar de att publiken har varit otroligt bra och skrattat mycket. De har nappat på allt som har tagits upp. “Komedi är väldigt tråkigt att repa”, menar Ludvig men förklarar sedan att när publiken väl är där och skrattar inser man hur kul det är. Gruppen stämmer in och säger att en av de största utmaningarna har varit tystnaden i salongen under repetitionerna och att kunna fortsätta trots frånvaro av publikrespons. Men sedan på föreställningarna har det skrattats en hel del.





Arbetet med K.R.I.S! har genomförts av enbart ungdomar. Allt från regi till scenografi och teknik. Gruppen räknar det till ungefär 25 personer som har varit med i produktionen. När jag frågar gruppen hur det har varit att bara arbeta med unga svarar de bara med fördelar. “Ungdomar har framförallt mer tid och ork”, påpekar Alexander och Ludvig stämmer in att det är fett att det bara är just ungdomar som har varit delaktiga och som faktiskt har lyckats producera en föreställning. “Det enda vi vill är att spela teater, så varför inte bestämma själva vad vi vill berätta och göra?”, säger Ludvig.


De fortsätter med att den största utmaningen med att vara ungdomar är att folk har låga förväntningar. Alexander förklarar att många tänker att “Nu är det några ungdomar som satt ihop något själva” och imiterar ett förlöjligande. Detta kan leda till att publik inte kommer. Han fortsätter att förklara att ribban är låg och att man får kämpa mycket för att folk ska ta ungdomars humor på allvar. En sammanfattning från gruppens diskussion blir att det inte

behöver vara “en 45-åring” som har skrivit det för att det ska vara roligt.


Vad ska man då ta med sig efter att man har sett “K.R.I.S!”?

Disa Törngren Hybinette anser att det handlar mer om vad de upplever när de är här än vad de ska tänka och känna i efterhand. Gruppen kompletterar med att man ska “vara där” och ha “jävligt roligt” men samtidigt reflektera över vad det är för värld vi lever i. Något som jag tycker är viktigt att publiken tar med sig är att det är just unga som har framfört detta. De har framfört sina

tankar, idéer och parodier på samhället och den tiden vi lever i just nu. Ungdomar har producerat föreställningen för att visa att det inte behövs en vuxen för att skapa en fantastisk föreställning. Något som är viktigt att poängtera är att ungdomarna arbetar ideellt och parallellt med studier och liknande. De gör detta för att de gillar att spela teater. Och det är nog. Drivkraften skapar sann konst. Ungdomar har massa idéer och åsikter och framförallt

drivkraft för att skapa. Men de har för lite utrymme i världen. Det kanske krävs fler unga för att bryta gamla mönster och för att få nya infallsvinklar? Kanske borde ungdomars humor tas på allvar?


FAKTA OM K.R.I.S

Ensemble: Tilde Hamrin, Nora Fröberg, Disa Törngren Hybinette, Liv Bunketorp Olander, Anna Allén, Ella Nilton, Alexander Lundqvist & Johan Ahlqvist

Regi och koncept: Ludvig Hansén

Föreställningen spelades sex gånger från den 16 mars till den 24 mars.



Jakob Aspström

Kulturskolan Göteborgs fördjupningskurs

i teater

4 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page