I ett län som Norrbotten, där avstånden är lika oändliga som vintrarna är långa, är kontakten med omvärlden livsviktig. För amatörteatern har ATR:s medlemstidning Teaterforum varit just en sådan kontakt. Den har varit en plats där amatörteatergrupper kunnat dela sina berättelser, få inspiration och känna att de är en del av något större – något som sträcker sig långt bortom den egna lilla scenen.
Men nu går Teaterforum i graven, och för amatörteatergrupperna i Norrbotten innebär det mer än bara förlusten av en tidning. Det är ännu ett avbräck i en region där kulturen redan kämpar i motvind.
"Det är ofta tungt nog att hålla i gång en teaterförening här uppe," säger Jesper, 28 år. "Avstånden gör det ofta svårt att delta i de amatörteaterprojekt som sätts upp runt om i Norrbotten, och även de kurser och träffar som erbjuds söderut i landet. Vi är ofta ganska isolerade från resten av Sverige. Teaterforum var en påminnelse om att vi inte är ensamma. Den gav oss möjligheten att se vad andra gör och känna att vi också är en del av amatörteatergemenskapen."
Att skapa kultur ur ett vakuum
Jesper Vårö Nilsson är 28 år och bosatt i Luleå där han arbetar på en konsultfirma som bygg- och projektledare, men det var i styrelsen för ATR Norrbotten som jag mötte honom första gången. Från början var han med som ledamot, men nu är det han som sitter på ordförandeposten. Det har hunnit gå ett par år sedan vi sågs första gången, men när jag ville nå ut till en person som jag hoppades kunna dela med sig av vilken betydelse Teaterforum haft för amatörteatern i Norrbotten så var Jesper den första jag kom att tänka på. Han finns nämligen med lite överallt i amatörteatervärlden här uppe.
Han växte upp i Leipojärvi, en liten by utanför Gällivare, där kulturutbudet inte direkt frodades. Efter att i högstadiet ha glidit in från musikscenen till teatermusikalen så öppnades en helt ny värld för Jesper och det dröjde inte länge för än han var ”hooked”. Därför var det inte svårt att fortsättare
djupare in i amatörteatervärlden, så han gick med i föreningen Byakult – en förening som inte bara satte upp teaterföreställningar, utan också hantverksutställningar och marknader för att lyfta fram landsbygden och dess kultur.
"Det var något vi verkligen behövde, det fanns ett vakuum som måste fyllas" säger Jesper. "Men när många av oss flyttade, fanns det ingen kvar att driva vidare föreningen.” För det hjälper ju inte om publiken älskar det man gör, om det inte finns någon kvar bakom kulisserna som kan hålla projekten vid liv.
Avstånden som sliter på gemenskapen
Det som hände med Byakult är ett mönster som återkommer i Norrbotten. Kreativiteten och engagemanget finns, men de som vill och kan vara med och skapa projekten flyttar ofta på grund av bristen på möjligheter och resurser. Att sedan resa runt till olika kurser, föreställningar eller samarbeten är ofta en logistisk mardröm. Särskilt om teaterintresserade i Norrbotten vill delta i
amatörteaterutbudet i resten av landet. "Det är inte bara en snabb tågresa," förklarar Jesper. "Det kan bli 13-15 timmars resa enkel väg. Många gånger hoppar man över saker för att det helt enkelt inte är praktiskt möjligt."
Teaterforum var ett sätt att få inspiration och få känna sig delaktig, även om man satt hemma i Norrbotten och kände sig 100 mil bort från allt där det händer. "Det var något hoppfullt med att läsa om andra som kämpar med samma utmaningar," säger Jesper. "Det påminde oss om att vi inte är ensamma i det här, att vi är del av något större."
Men nu, utan Teaterforum, riskerar den känslan att gå förlorad. Jesper är bekymrad över vad det kan innebära för amatörteatergrupperna i norra Sverige. "Vi behöver alla påminnelser vi kan få om varför vi håller på, varför vi sliter för det här. Utan dem blir det ännu svårare att hålla glöden vid liv."
Hopp om framtiden
Efter att Jesper flyttade till Luleå gick han med i Lulespexet och efter ett år som skådespelare, tre år som regissör och ett år som producent så klev han slutligen in som direktör och projektledare för hela spexet. När han sedan upptäckte att det fanns ett vakuum även i Luleå som behövde fyllas så tog han ännu en gång på sig en ledarroll.
”Mycket av det jag gör, det gör jag för att det inte finns. Det fanns tillexempel ingen förening att vända sig till här i Luleå när du lämnat gymnasiet men fortfarande vill hålla på med teater. Trots att vi har flera folkhögskolor i Norrbotten så har ingen av dem någon teaterlinje.” Därför sitter nu Jesper på
ännu en ordförandepost, denna gång i sin nystartade förening AmatörKreatörerna. ”Sedan kanske jag egentligen inte alltid vill ha alla producentroller, ordförandeposter eller verksamhetsansvar, utan jag
hade kanske mest velat hålla på med teater själv, men det funkar ju inte om den verksamheten inte finns. Då måste man ju skapa den.”
Med människor som Jesper vid rodret finns det ännu hopp för amatörteatern i Norrbotten och förhoppningsvis blir de engagerade i åtminstone Luleå ännu fler, när den nya föreningen AmatörKreatörerna fått ta fäste och växa fram. Just nu drömmer Jesper mest om fler resurser – fler lokaler, fler utbildningar och fler plattformar där amatörteatergrupper kan få dela med sig av sina berättelser. Det gäller att hitta nya kanaler som kan fylla tomrummet efter Teaterforum. För utan dessa länkar riskerar avstånden att bli för stora, och många eldsjälar att tystna. Det vore en förlust vi inte har råd med.
GUDRUN SKOGSBERG
Comentários