På Västerås Kulturskola kan du som teaterelev få möjligheten att stå på scen tillsammans med professionella skådespelare. För femte gången samarbetade Västmanlands teater och Västerås kulturskola.
Denna gång satte de upp Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf. De teaterelever som deltog i det professionella samarbetet går på Teaterlinjen, en teaterkurs för de mest avancerade teatereleverna på Västerås kulturskola.
Dessa samabetsproduktioner sker inte varje år utan när Västmanlands teater hittar en passande uppsättning som erbjuder roller som passar teatereleverna.
I april, i våras fick jag se föreställningen samt träffa de teaterelever som var med i produktionen. Det var ett gäng väldigt entusiastiska unga skådespelare som insåg att det var med om något extraordinärt och var tacksamma över upplevelsen.
Innan föreställningen fick jag träffa teatereleverna och vara med när de, som de kallar det, fnular. Att fnula innebär främst att nåla fast sitt hår så att de sedan lättare kan sätt fast en peruk. Det är en uppsluppen och lugn stämning i logen, de spelar musik. Jag frågar teatereleverna vad den största skillnaden är jämfört med när de gör elevproduktioner på Kulturskolan.
- Vi har känt oss väldigt välkomna berättar teaterelev Ida Wennberg. Teatereleven Hilda Gwitén fyller i och säger att de professionella skådespelarna uppskattar teaterelevernas entusiasm och energi.
Teatereleverna Ville Larsson och Filippa Lundblom är tillsammans med Ida och Hilda rörande överens om att de i denna professionella produktion spelar teater på en helt annan nivå. De fyller i varandras ord.
-Det är väldigt annorlunda, det är på en sån mycket högre nivå. Våra kostymer är skräddarsydda, vi får en egen make up-karta gjord av en maskör. Riktigt lyxigt är att de tvättar ens kläder! Vi står på scen med dem som gjort det hela livet. Vi får ut massor av spela med dem och pratat med dem och fråga hur det är att jobba som skådespelare. Hur det är att flytta mycket när man har familj. Det är som ett sätt att få känna hur det skulle vara, att ha det som sitt jobb sen.
Det var 20 teaterelever som deltog i föreställningen Kejsaren från Portugallien. De delades in tre olika lag som turades om att vara med vid de olika föreställningarna. TinaMaria Ranaxe, deras teaterlärare på Västerås kulturskola lägger föreställningsschema för samtliga elever. Hon har koll på alla elevers skolschema och ser till så att inga krockar ska ske med teaterns repetitioner och föreställningar. Är det någon elev som har haft förhinder vid föreställningar har de kunnat byta med någon elev från ett annat lag. Men trots gediget schema har krockar varit oundvikliga.
-Ibland har det (teaterns schema) krockat med skolan. Jag har missat en mattelektion, men min mattelärare kom hit och såg föreställningen berättar teatereleven Saga Karmegren.
Saga säger att matteläraren då insåg att detta var en fantastisk möjlighet för Saga och kunde ”godta” att hon var borta från mattelektionen.
TinaMaria har också ansvar för teatereleverna när de är på teatern. Vid varje repetition som eleverna ska vara med på och på föreställningar har hon varit på plats. Vid föreställningarna har ibland kollegor ställt upp så att TinaMaria inte behövt vara med vid exakt varje föreställning. Det är viktigt att någon pedagog/vuxen från Kulturskolan är på plats berättar Tina.
-Om något händer eleverna under föreställning behöver jag rycka in och försöka ”lösa” problemet. Vid en föreställning såg jag från publikplats att en elev trampade snett. Jag tog mig snabbt backstage och hjälpte då eleven så att den kunde fortsätta spela. Jag fungerar också som en sambandskanal. Om eleverna har åsikter och vill framföra något till exempelvis regissören samlar jag in och framför sedan deras synpunkter. Varje torsdag har jag varit på produktionsmöte på Västmanlands teater.
De tillfällen då teatereleverna ska vara med och repetera har alla 20 varit på plats, men det var inte säkert att alla lag fick gå upp och prova på den specifika scenen som just då den repades. Då förde eleverna anteckningar och repade sedan själva tillsammans med TinaMaria på Kulturskolan. Teaterelevernas roller är inte stora, men när jag ser föreställningen inser jag att deras medverkan gör föreställningen så mycket häftigare i och med de maffiga masscenerna.
-Regissören har bestämt vilka som ska spela vilka roller säger Hilda. Rollerna som tilldelats eleverna var relativt små, men det fanns ändå skillnader som teatereleverna påtalade före regissören. Vissa roller hade fler repliker. Ibland kunde regissören ändra sig, ibland gav sig regissören inte. Det konstnärliga gick först.
Samtidigt som jag var i Västerås för att se Kejsaren av Portugallien pågick Kulturskoledagarna som är en nationell konferens främst för chefer inom Kulturskolan.
En programpunkt på konferensen var att göra ett studiebesök på Västmanlands teater där Niklas Hjulström, teaterchef på Västmanlands teater samt TinaMaria berättade om deras samarbete.
-Det är otroligt nyttigt för oss på teatern när teatereleverna kommer till oss med sin nyfikenhet berättar Niklas och menar att det blir en härlig energi på Västmanlands teater när eleverna är där. Det är roligt för de som arbetar på teatern att berätta om vad det innebär att arbeta med teater. Teatereleverna sprider något fint på teatern.
Genom samarbetet får teatereleverna se hur ser det ut när någon är skicklig på att gestalta på scenen menar TinaMaria. De får en förebild för hur målet kan se ut, de får något att sträva åt.
Teatereleverna är överens om att det stundtals har varit jobbigt, men också hur otroligt lärorikt det har varit. Vilken kulturskoleelev får ställa sig framför en publik för 300 personer? Hur kan man klaga på det? Teatereleven Ebba Kronlöf utrycker vad jag tror är signifikant för flera av eleverna:
-Man vill ju bara vara här hela tiden!
Vad jag vet görs inte liknande samarbete mellan professionell teaterscen och kulturskola någon annanstans i Sverige. Som teaterlärare själv kan jag ju bara se hur mycket det kan berika en teaterelevs kunnande och lärande i teater. Samtidigt kan jag också se hur teatern kan säkra sin återväxt. Alla elever kanske inte blir skådespelare, men tänker att de teaterelever som får uppleva något liknande inte ser teatern som något främmande snarare något som de vill främja genom teaterbesök. Kanske får dessa teaterelever i framtiden en framträdande position i samhället som kan bidra till teaterns överlevnad och utveckling. Jag tänker att en teaters samarbete med unga kan bidra med en garanti för dess fortlevnad.
Hanna Håkanson
Kommentare